- Tja fiskarn, har du knullat dina fiskar?- Tja fiskebögen!
- När du får dina fiskar brukar du knulla dem då?
- Varför har du ingen smartphone? har du köpt fisk för dem pengarna?
- Så jävla töntigt att fiska!
- Är det där dina fiskebyxor? hahaha....
Så här blir jag bemött av hälften av dem så hälsar på mig när jag går förbi i korridoren eller om jag sitter med datorn på en bänk.Omoget eller hur? Detta har jag skrivit ett kort inlägg om på facebook. Jag lackade ur riktigt ordentligt efter att jag gått till min buss och mött ett ungdoms gäng, som tittat på mig och pekat och skrattat åt mig. Jag hade flytväst och stövlar. Även ett par vandrarbyxor. Jag kan hålla med om att det inte är det snyggaste utstyrseln men att peka och skratta är då inte så speciellt kul. 6 st äldre ungdomar mot 1 liten 14 åring. Det är inte schysst.
Detta händer i skolan dagligen och gör mig så less. Jag har fått bra stöttning av mina vänner på facebook och mina föräldrar. men det kommer inte göra att dem slutar. Men det har gjort mig till en grymt mycket starkare person. Jag vet att många känner och har känt likadant. Så jag vill få ungdomar i min ålder att inse att dem inte är ensamma. För att vara ensam när ett gäng kommer och säger så, så känner man sig väldigt utsatt. Jag har 2 kompisar i skolan som fiskar och är mina absolut bästa kompisar. Dem är ett år yngre, vilket innebär att dem inte går i samma klass eller åldersgrupp. Så ett helt år gick innan jag träffade dem. Och då mådde jag så skit, så jag inte var villig att gå på mina lektioner. Jag skolkade och hade det skitjobbigt.
Lite senare när mässan närmade sig så arrangerade Fredrik från "Pigg king lures" en tävling som jag vann. Då var det ytligare en person som såg mig! Och Sedan Tony Andersson tillverkaren av "Mouse" som gav mig ett provbete! Jag skrev med Tony varje vecka, otroligt att han stod ut med mig! Jag hade vid den här tiden börjat klä mig lite normalare och börjat gå på mina lektioner.
Sedan Tipsade Lars Berglund om ett läger för ungdomar i Sigtuna. Jag nappade direkt. Jag anmälde mig och 3 månader senare så stod jag i Robert Waardahls på Mälaren. Då var min skolgång räddad. Efter sommarlovet så kom Max och Gustav, mina två bästa kompisar till Borgmästarhögskolan. Sedan dess har jag varit en starkare person. Mobbingen den samma, men jag har någonstans att vända mig! Tack vare dessa personer som drog in mig i sportfiskar - familjen.
Sedan har jag börjat med flugfiske i ån. Då vill jag tacka Johan Winell, Robin Fransson, Dolph Augustsson och Robin Lindberg. Och då jag både fått låna vadare och fått ett spö, och lånat utrustning så har jag känt mig välkommen och accepterad. En känsla som är obeskrivlig.
Nu har jag hur mycket personer på facebook som helst. Jag hoppas på att få träffa många av er på mässan.
Tack för erat stöd.
Så ett stort tack till Lars, Tony , Johan och Fredrik för stöttning och erat tålamod, ni har verkligen hjälpt mig!
Utan er så skulle jag inte skriva blogg. Inte vara stolt över det jag gör. Och inte satsa som jag gör.
Så ha ett trevligt 2014 så ses vi på sportfiskemässan i kista.
Skitfiske på er!
//Littlepiker
